parentes

Trollboll är fortfarande ganska trött och vi vet fortfarande inte när vi kan tänkas komma härifrån, men den lilla bebismagen ökar i omfång. Det blir lite ensammare här nu, för Mannen har sovit sin sista natt här. Han behöver hem och sova ikapp lite så att han är hyfsat fräsch när han börjar nya jobbet på tisdag.

Idag haft besök av Svärpärona, numera även kallade farmor och farfar. Dom skämde bort oss. Först serverades fika. Sen åkte dom till Northern Hammer och befriade vår köksbänk från ett diskberg samt golvet från dammråttor. Sen kom dom tillbaka och serverade varm och väldigt god pastasallad med squash och aubergine och en massa annat gott. Prima! Trollboll var ingen vidare värdinna däremot, hon sov mest hela tiden. Men hon visade i alla fall sina stora, mörka ögon en liten stund.

Trollboll har sluppit flera stick. Alla prover har varit bra. Vi har vägt henne före och efter varje måltid för att se hur mycket hon får i sig (alldeles för lite) och sen får hon påfyllning via sond det som saknas. Dom små goa kinderna rundar på sig och Lillskruttan verkar i allmänhet ganska nöjd med tillvaron.

Själv känner jag det som att vi har varit här i en evighet, trots att det bara är tre nätter. Jag vill hem. Jag vill mysa med min familj i lugn och ro. Jag vill träffa saknade vänner och familj.

Tålamod.

Vi är tillbaka på sjukan. Trollbollen har fortsatt att inte gå upp i vikt som hon behöver och i förrgår skickade bvc oss till en barnläkare, som skickade oss vidare till sjukhuset för övernattning. Så, här är vi. Det är lite som att vara tillbaka på BB, med sköterskor som springer in och ut hela tiden. Jag har hemlängtan. Lillskrutt är nog inte heller så förtjust, hon har blivit stucken både här och där och dessutom fått en slang nerkörd i magen via näsan.

Det braiga med sond är förstås att hon får i sig en massa mat. En annan bra sak är att hon får mat var tredje timme nu istället för varannan. Det ökar chanserna att man faktiskt hinner sova lite emellan. Det trista är att så länge hon behöver sondmatas måste vi vara kvar här. Det går ju liksom inte an att göra annat innan hon klarar att äta det som behövs. Så här blir vi på obestämd tid.

Mannen är också här. Det är en bra sak med att Lillknott inte tar upp så mycket sängplats - det blir sängplats över till två vuxna istället. Skönt det, så att vi åtminstone kan vara på samma ställe allihop.

Det är visst helg nu igen, och bara en vecka kvar som Mannen ska vara hemma. Det känns lite otäckt. Jag hoppas att Trollboll går upp i vikt tillräckligt tills dess för att BVC-sköterskan ska säga att nu behöver ni bara mata var tredje eller var fjärde timme på natten. (Trollbollen har för övrigt gått upp i vikt, men inte tillräckligt. På måndag väntar ny vägning.) Det är ju inte som att Mannen kommer att kunna gå upp vid fyratiden och mata och sen gå till jobbet på det.

Idag har vi lyxtillvaro här. Vi har serverats prima porterstek av den nyblivna morfarn. Morfarn har haft lite morfarskomplex och var lite orolig för att barnbarnet skulle skrika i hans famn och sånt där otäckt, men de kommer fint överens. Eftersom morfarn inte kan snickra och laga cyklar eller göra såna där andra typiskt morfarsgrejer så har vi kommit överens om att han får bidra till hennes musikaliska och litterära bildning. Pappa var strålande på att läsa sagor för mig och lillebror när vi var små (förutom att han hade en tendens att somna mitt i "Alfons KAN raska sig. Han sätter på sig m..zzzzz"), med olika röster och sådär. Jag ser riktigt fram emot att Trollbollen blir tillräckligt stor för Karlsson på taket. Då ska morfarn få läsa, så ska jag också vara med och lyssna.

Jahapp, här kommer ytterligare ett inte så innehållsrikt blogginlägg, mest för att få tiden att gå. I sömnunderskottets underbara släptåg har jag haft en riktig pissdag (jag har dessutom blivit kissad på, men det var kiss från världens finaste lilla ängel, så det gjorde inget). Av hjärtat tackar jag Gud för att han gav mig en äkta man med så mycket tålamod.

Nattens upplägg är att Mannen (förhoppningsvis) just nu sover medan jag är vaken ett par timmar till så att han sen kan vara vaken och jag sova lite längre än en och en halv timme på en gång. Trollbollen har det bra hon, som sover närhelst hon behagar.

Näe, så värst intressanta blogginlägg kan det nog inte bli i dessa dagar, om man inte gillar detaljer om matning och byten och det ena och det andra, men det ligger inte riktigt för mig. Lite sammanfattat har dagens äventyr bestått i promenad i förfärligt snöblåsväder till BVC, där vägning inte gav resultatet vi hoppats på, så matning varannan timme it is. Ja, det blir inte så mycket tid över, kan man säga.

En väldigt trevlig sak med att inte vara gravid längre är att jag tycker om te igen! Har haft lite av en identi(te)tskris massa månader, te har liksom inte smakat gott (sjuuukt konstigt, jag vet!!). Men nu är det som vanligt igen.

För övrigt har vi världens sötfinaste lilla trollboll här hemma. Konstigt det med. Och underbart!

Lillknott var lite liten, knappt 2600 gram, så vi fick stanna på BB ett extra tag. Hon behövde äta upp sig och sola bort lite gulsot. Men sen i torsdags är vi hemma. Vi sover inte så mycket. Vi gör inte så mycket överhuvudtaget. Det är mest mata, byta, mysa, sova om man hinner. Och så det där med att hinna äta själv och sånt. Imorgon ska hon vägas på BVC, vi hoppas hon får godkänt.

Och nej, jag förstår det fortfarande inte riktigt. Men jag förstår att det är ljuvligt.

Nyårsafton och nästan en veckas magövertid. Inga stora planer för nyårsfirandet, med andra ord, men jag piffade med örhängen och uppsatt hår i alla fall. Den där underbare Mannen jag har lagade mat och sen avnjöt vi brittiskt kostymdrama, chokladmousse samt fyrverkerier, det var gott om dem härutanför.




Och såhär firade vi nyårsdagen:

Nä, här händer inget värt att berätta.

Fortsätter vänta. Tar en till omgång Betapet.

Uppvakning cirkus nollfemnollnoll. Frukost cirkus nollåttanollnoll. Åternerkrypning i säng cirkus tionollnoll. Återuppvaknande cirkus klockan elvatrettio. Påföljt av lunch för mig, frukost för Mannen.

Resten av dagen har vi sällskapat med Super Mario Bros. Prima. Nu har Mannen pluggat in sitt Playstation och kör bil i rasande fart i vardagsrummet. Jag kvällsfikar hembakt bröd och rester från igår.

Man hade ju kunnat önska att det skulle vara åtminstone såhär mycket snö kvar på julafton, men ack, den försvann. Fast nog är det ändå ganska julfint, vårt hus.

Igår, på julafton, kom smålandsklanen på besök. Det var lite speciellt, att fira jul med allihopa, hemma hos oss, och liksom ha alldeles gott om plats! Det var svärpärona samt Svägerskan och Trewis och deras tre huliganer (eller, de är faktiskt tre högst välartade barn, men det gör sig inte lika bra i skrift). Det vankades julmat i mängd, fika i mängd, godis i mängd och frukt i mängd. Och julklappar, det blev en diger hög under granen. Prima. Jag hann sova middag efter magen också. Optimalt. Ungarna fick ett nytt Super Mario-spel av oss i julklapp, men jag tror nästan att deras föräldrar blev lika glada.

Trots myset, lite hemlängtan får man ändå såhär på julen, till den samlade släkten och mammas kakor och havrekex och folk och galenskaper i allmänhet. Trumpetsolo vankades visst i år, bara en sån sak!

Dan före dan fortsatte med att jag sov flera timmar till och allt vi skulle göra blev liksom ganska framskjutet. Men vi hann både handla på Maxi, hugga gran på Idyllhult och fixa mat och godis i mängd.

Det är allra första gången vi har en egen gran, det känns lite speciellt. Och väldigt sådär gammaldagst rustikt känns det att ha varit ute i skogen och sågat den själv.



Granprocessen: Leta gran, fälla gran, skruva gran, färdig gran.

Sen blev det en himla massa köttbullar rullade, gröt kokad och annan mat förberedd, och mozartklubborna och annat godis blev klart.


Goda grejer!


Det blev lite sent.

Sovmorgonen kom av sig. Jag vaknade halv fem och var hungrig. Halv sju gav jag efter och gick upp. Men det gör inget, för jag hinner sova middag sen.

Igår jobbade Mannen kanske sin sista dag på bruket, minsann! När han kom hem drog vi igång lite godisfix. Den där knäcken blev äntligen av, finemang! Idag ska mozartkulorna doppas i choklad. Mannen rullade nougat i rader och jag skötte marsipanen. (Det gick sådär med nougatrullningen tills han kom på att det var som att krama snus.)

Idag ska vi ut och hugga gran. Jag har aldrig förut varit ute i skogen och hittat granen själv sådär, det känns väldigt rustikt och bullerbyiskt. Sen blir det lite matfix och grejs för morgondagen, då kommer Svärpärona och Svägerskan och Trewis med ungar hit och förgyller dagen.

God jul!

Idag är det onsdag igen, men det hade jag ingen aning om förrän jag frågade Mannen för en liten stund sedan. Dagarna liksom flyter ihop.

Så idag missade jag onsdagsfikat igen - onsdagsfikat med jultema, när det bjuds julgröt och skinkmacka och julklappar delas ut. Men jag har minsann också fått julklapp och hembesök och själva chefen, Snubben Snus. Han fick kaffe, kaka och husesyn.

Nu är klockan midnatt och jag håller visst på att vända på dygnet. Och jag tänker att det gör då rakt ingenting.

Jag erkänner. Jag är uttråkad.

Nu är det liksom bara väntan kvar. Det är skönt att vara hemma och ledig och jag skulle inte vilja jobba, men det är alldeles för sällskapslöst! Jag är ju dessutom alldeles förfärligt bortskämd med att ha så underbara kolleger (man skulle kunna säga att jag umgås med mina kolleger på fritiden, men man skulle också kunna säga att jag jobbar med flera av mina vänner) som man ju i vanliga fall träffar varenda dag, utan att ens behöva anstränga sig.

Helgen var ju bättre förstås, då var ju Mannen hemma. Men sen blev det måndag igen. Idag är det tisdag och en prima sådan, för jag har haft sällskap av fina Nat i flera (dock lite för korta) timmar. Hon är underbar på flera sätt; hon är rosa, hon är glad och hon vet om att det finns andra saker än barn och graviditet som man kan prata om (även) med en gravid människa. Fantastiskt!