Nu är jag i det där tillståndet

då jag faktiskt är klar med rapporten och börjar tvivla på om det jag skrivit innehåller något vettigt överhuvudtaget. Eller "öveuvetage", som jag skulle ha sagt hemma i  Sala. Ju mer sällan man avlägger visit i hemstaden, desto mer fascineras man av dialekten när man väl kommer dit. Mannen fascineras nog dock ännu mer. Särskilt när jag själv trillar dit och bräker ur mig nåt riktigt brett, med många, härliga, tjocka L och underbart breda vokaler. Det är nästan som poesi.

Tänk, så skönt det vore...

Det är snöstorm i Jönköping. Sitter här och tänker på hur skönt det vore att befinna sig på en varm, solig sandstrand, långt, långt härifrån...

Nåja, fantiserar om 30-gradig värme är inte det enda jag gör. Sitter och pillar ihop någon slags fallrapport också. Vi får väl se vad jag lyckas få ihop. Har känts riktigt stressigt, men nu har det lugnat sig lite. Gissar att stresskänslan kommer tillbaka på slutet, då när man precis nästan är klar och börjar tvivla på om det man har skrivit innehåller något vettigt överhuvudtaget.

Jag måste verkligen ta körkort.