Nu är jag i det där tillståndet

då jag faktiskt är klar med rapporten och börjar tvivla på om det jag skrivit innehåller något vettigt överhuvudtaget. Eller "öveuvetage", som jag skulle ha sagt hemma i  Sala. Ju mer sällan man avlägger visit i hemstaden, desto mer fascineras man av dialekten när man väl kommer dit. Mannen fascineras nog dock ännu mer. Särskilt när jag själv trillar dit och bräker ur mig nåt riktigt brett, med många, härliga, tjocka L och underbart breda vokaler. Det är nästan som poesi.
Till vardags
2 kommentarer
Susanne

Kunde inte sagt det bättre, som poesi....salamål, den vackraste av dialekter.

Emma

Ja, visst är det så?
Då jag går in på ICA och handlar så kommer jag på mig själv varenda gång med att "hjälp, inte kan det ha låtit såhär då jag bodde här?". Men, troligtvis...:-)

Ha en bra dag!