Så var det räkningarna som skulle betalas

Jag är kund i Nordea, ofta kritiserat för sin dåliga säkerhet på internetbanken, med koder som skrapas fram på ett litet kort (fast hur man skrapar så vinner man inte). Jag tycker nog egentligen bara att dom har för bra klister.

Månaden närmar sig sitt slut och det är dags att betala räkningar. Jag visste ju att jag sett det eländes kodkortet ligga och skräpa på skrivbordet. Men icke. Puts väck. Jag städade hela skrivbordet (där fanns mycket att städa bort), letade på golvet, letade i fodret på handväskan, letade i plånboken, letade på skrivbordet igen. Borta. Jaha. Lika bra att ta tag i det på en gång. Ringde således till kundtjänst och fick mitt kort spärrat samt uppmaning att gå till närmsta bank och hämta ett nytt kodkort, om jag ville ha ett inom de närmsta två dagarna. Satte mig vid datorn igen för att kolla igenom lite bilder. Lyfte på en cd, och vad ramlar ner? Det eländes kodkortet! Det hade fastnat under, tack vare det klistriga klistret på det gråa man skrapar bort. Ringde till Nordea igen. "Hej, jag ringde för två minuter sen.. /../ går det att häva spärrningen?" Men nixpix. Är det inte typiskt. Man letar i en liten evighet, och just när man gett upp så kommer det fram. Blir till att springa till banken ändå imorgon.

Eländes klister.

Guldhelg med sömnbrist

Mölndal i helgen med ett gäng invandrarkillar och min handledare. Sovning på klassrumsgolv och pratiga fjortisbrudar. Volleyboll och innebandy i mängder. Vistelse i idrottshall med 140 ungdomar i alldeles för många timmar och alldeles för många decibel. Gummimadrasslukt på alla kläder. Praktik från 8 fredag morgon till 9 måndag morgon. Oj oj oj. Men killarna var väldigt nöjda. De tog guld i volleybollturneringen. Tjoho!

Känner mig så himla nyttig!

Vad är det för dag idag? Onsdag. Och vad är onsdag för dag? Jaa, inte discodag i alla fall. Men mötesdag, möten i mängder på praktikplatsen. Och idag fick jag ta ett kontaktmannasamtal alldeles själv! och det gick alldeles bra också. Han hade lite att prata om, jag kände faktiskt att jag gjorde en skillnad. Senare, just innan jag gick hem, var jag och sa gonatt och frågade hur det var. Han hade rett upp vissa saker med vissa personer och det kändes bättre. "Det kändes bättre efter jag hade pratat med dig". Visst är det sådant som gör det så värt det?

Inte nog med det. Det var en ny vikarie på plats också, och gick bredvid idag på eftermiddagen. Och JAG kunde berätta en massa saker för henne, som om jag hade koll på stället eller nåt! Det kändes riktigt skönt. Jag har ändå lärt mig en del. Det är ju inte klokt egentligen, hur förvirrad man var precis i början...

Nu ska jag ge mig på äventyret att ominstallera typ allting på min dator, och hoppas att den bestämmer sig för att förbli vid liv sen. Önska mig lycka till.