Mera kiropraktor

Kiropraktorbesöken börjar få verkan. Ryggen sköter sig och det är allmer sällan som jag får balansera upprätt på ett ben i försöken att få på min strumporna utan att böja ryggen... (Försök själv, det är inte lätt alls..!) Alldeles lullig blir man när man kommer därifrån också. Beror visst på att kroppen liksom lägger all energi på att fixa till ryggen där kiropraktorn varit och knäckt saker på plats. Fascinerande skapelse, den mänskliga kroppen.

Igår var en bra dag på praktiken. Onsdag är likamed mötesdag. Personalmöte, kontaktmannamöte, och igår var dessutom socialsekreteraren på plats, och kommunens flyktingsamordnare därtill. Mycket intressant. Och killens gode man. Eller gode kvinna. Hon är också väldigt intressant. På sitt alldeles eget sätt. Sådär så att man tänker att hon kanske borde ha, snarare än att va. Så att säga. Framåt kvällen var det stormöte och sedan läxhjälp. Och journalskrivande. Det är nytt folk på väg, både till asylboendet och ungdomsboendet. Spännande. Personen som kommer till ungdomsboendet kommer jag dessutom få lite extra "ansvar" för. Ska också bli intressant att liksom vara med från början och se hur allt händer.

Sista fakturan - då börjar strulet

För precis ett år sedan slog jag på stort och köpte mig en ordentlig dator (om någon undrar vad det är för sort så är den jättefint svart runtom och det lyser vackert blått runt "på"-knappen...). I förrgår trillade den allra sista fakturan ner i brevlådan. Den räntefria avbetalningen skall snart vara till ända. Och vad  händer  då. Eländet börjar krångla!!! I ett helt år har min vän datorn fungerat exemplariskt. Nu de senaste två-tre dagarna däremot har den med jämna mellanrum hängt sig och vägrat starta om. Diskfel. Samma problem som vi har i köket.

Trött.

Precis som ungdomarna på praktikplatsen så skulle jag nog behöva någon som sa åt mig att ligga i min säng klockan 22.30. Tiden går så fort på kvällarna. Dagen idag har däremot varit ganska lång. 8-17 var jag där, trots att grabbarna var lediga från skolan så var det ganska segt, hände inte mycket. Ingen som ville ha plugghjälp heller. På förmiddagen fick jag nöjet att svara i telefon i alla fall. Börjar fatta lite av all den frustration som personalen känner över de problem som finns. Vore även väldigt intressant att höra hur snacket gick i grabbarnas hemländer, innan de kom till Sverige. Uppenbart är i alla fall att många har en helt sned bild av hur det kommer att bli. Vilken chock det måste vara.