På väg

Som den värsta supernörden sitter jag på flygplatsen med laptopen i knät och skriver blogginlägg. Det går utför med mig. Förkylningen börjar ge med sig, jag är vid gott mod. Ska bli så grymt kul att komma tillbaka till Alicante! Jag hoppas jag fortfarande hittar. Det är det enda stället i världen som jag har hittat bättre än min pappa. Jag hade visserligen haft nästan en hel termin på mig då, men ändå!

Hade en intressant upplevelse på tågstationen i Falköping igår. En av a-lagarna som ständigt hänger där kom, efter en tur till ett tydligen kallt element, fram till mig och bad mig hålla i hans öl, så att den skulle bli varm. Jag avböjde vänligt, men han kastade en blick mot toaletterna och sken upp - Du, jag tror det ordnar sig ändå. Jag tänkte att han måste va riktigt desperat som tänkte lägga fem spänn i toalettavgift på att värma en öl, men han pillade upp låset med ett kort av nåt slag. Efter en bra stunds stökande där inne kom han utraglandes med ett vänligt - Du, det löste sig ändå.

Nu ska vi gå ombord. Och snart ska vi vara i Spanien. Hurraaa!

Och efter maten får det allt bli en stund i solen

Ännu en hyfsat effektiv förmiddag, trots fortsatt feber och snörvel. Jag känner mig som i en bubbla. Perfekt tajming med tanke på färden till Alicante som börjar imorgon, eller hur.

Lunchpaus!




------------------------------------------------------

Det blev ingen stund i solen. Det blev att sova middag. Det gick nog åt.

Feber i Big Mellosa

Febrig och eländig känner jag mig. Men jag tror vi har varit hyfsat effektiva idag, så det känns bra! Jag har också ÄNTLIGEN lämnad in den där hemtentan som har legat och släpat. Troligtvis får jag komplettera, men det känns ändå bättre att ha den liggande hemma.

Vi hade en föreläsning med Doktor Deg idag om opponeringen. Hade man inte ångest för uppsatsen innan så har man det nu.

Nu ska jag sova bort min feber.