Plugg, plugg, plugg
Fryser som en liten gnu idag igen. Smög i hemlighet ut i vardagsrummet igår kväll och bytte ut kudden mot en av soffkuddarna. Hade ju tänkt ta med min egen denna gång, men det glömdes, förstås. Soffkudden är hyfsad i alla fall.
Längtar efter mannen nu. Som han brukar säga, "man blir ju van", ha. Höjden av romantik, eller hur? Men van blir man, och nu har min vana mannen varit ovant lång borta under ovanligt lång tid.
Undrar förresten varifrån det där uttrycket "som en gnu" kommer ifrån.
Trött som en gnu?