Och så Arlanda
Jaha, så var det lilla roliga slut. Vi är på Arlanda och väntar på tåget som ska ta oss till Sala. Hjärnan känns lite urblåst efter ett dygn med inte alls så mycket sömn, så jag väntar med vidare uppdateringar från själva resan och nöjer mig med att konstatera att det har varit fantastiskt, underbart härligt med sol och värme. Mannen (min MAN!) är också underbar, för övrigt.
Nu återstår bara att hoppas att vykorten (inte så många, men vi var ju tvungna att försäkra den oroliga modern om att vi överlevde dykningen i alla fall) hann hem före oss.
Själva bröllopet har snurrat runt i huvudet till och från och jag känner mig oändligt glad över de underbara vänner och släktingar vi omger oss med!
För övrigt har syrran lite omärkligt hunnit fylla 30 (!!!) också. Firandet av detta ska vi ta ifatt med råge framåt sommaren.