Solen lyser, himlen är blå

Det är finväder utanför fönstret. Mannen gick upp för fem (5) timmar sedan och hoppade i fiskestassen. Planen var att jag skulle följa med, men jag har redan sömnunderskott efter chefen-tjefens fest i förrgårkväll, så jag sov vidare istället. Det är nästan att jag ändå ångrar mig lite; tänk så skönt att sitta vid en göl ute i skogen där inga bilar hörs och gotta sig i solen. Sånt är bra för själen. (Man hade kanske kunnat tro att jag var ironisk där, för hur mysigt låter 'göl' liksom, men det var jag inte).

Det är marknad på stan i helgen och Blåsmusikfestival därtill. Jag ska ta mig en dusch och sen ska jag undersöka huruvida det finns biljetter kvar till kvällens konsert med Ola Salo.

Näsflöjtssuccé

Jag hittade näsflöjten när vi bytte plats på hyllan och skrivbordet hemma för ett par veckor sen, och som från skyn slog tanken ner; Jag ska spela, på näsflöjt, 'Time to say Goodbye' på chefen-tjefens fest! Så det gjorde jag. Och det var fantastiskt roligt. Det roligaste var när förspelet precis var slut och alla satt och tittade förväntansfullt och bergis trodde jag skulle börja sjunga, och förvirringen i deras ögon innan de liksom fattat vad som hänt och om de egentligen fick skratta.

Jag klarade mig igenom hela stycket (en bantad variant dock) utan att brista ut i skratt, vilket jag vågar påstå var något av en bedrift.

Idag är alla trötta chefen-tjefen är borta.

Detta är en sorgens dag

Lyckligt leende älgade chefen-tjefen ut från receptionen och tillkännagav glatt för all omgivning att Nu har jag lämnat tillbaka nycklarna! Han kunde väl se liiite vemodig ut i alla fall. Vi funderar på att inte släppa in honom ikväll när han kommer. Det är avskedspartaj då nämligen. Det kan nog bli väldigt skojigt. Och ganska sorgligt. Det har både regnat och haglat idag, det är ju passande.