Kor och andra äventyr i Broddetorp

Igår for vi, i sällskap med svärpärona, till Broddetorp strax utanför Falköping för att hälsa på Mannens faster och kusin och kusinens far, tillika fasterns man, förstås. Vi bjöds finfin mat och hemgjord ostkaka till efterrätt, det var premiär för min del, har bara ätit köpedito innan. Sen en inspektionsrunda i ladugård, där dagsfärsk kalv kunde beskådas. Jag passade på att bekanta mig med ett par damer där inne, lite blyga till en början men lät sig sedan klias under hakan.
.
Efter fika med årets hittills godaste pepparkakor och saftiga fina saffransbullar vad det dags att ge sig ut i snön och fara hemåt, trodde vi. Efter ett par hundra meter tog det stopp och det blev till att ringa sonen i huset som kom ut med traktorn. Medan han var på väg kom en traktor från andra hållet och plogade vägen, så lägligt! Dock, när vi blivit utdragna ur drivsnön vi fastnat i var det redan så mycket snö på den nyss plogade vägen framför igen att det inte gick att komma någonstans. Vi fick övernatta. Utan tandborste i en natt försmäktade vi ute på landet. Eller, försmäktade gjorde vi inte alls, för fastern fortsatte att utfodra oss med det ena och det andra.
Idag var det finväder och blåsten borta, så hem kom vi till slut i alla fall.
.
.
.
Off topic (dock i kategorin "Ovanliga händelser") men värt att nämna: Mannen bakade tre sorters muffins i lördags!

För stressigt för länge

Det är mycket nu. På jobbet, alltså. Och det har varit mycket länge. Jag hoppas det går över snart.
Till det bra hör att hela lägenheten är nystädad (tadaaaa!) och att jag inte är hemlös och så. Och att det är onsdagsfika imorgon. Och att jag har underbara kolleger. Och att jag lyckades få den bästaste mannen i hela världen.

Värmlandshelg

I helgen var vi i Värmland, hos Mi med Make. Bland det högkvalitativaste som finns måste ju vara när man har så gott sällskap att man kan krypa ihop i en soffa nästan en hel helg och ändå känna att man använder tiden fantastiskt väl. Topp!

Fast vi har inte bara varit lata, nejdå. Vi har inlett skidsäsongen med 2,6 kilometer, i Torsbytunneln. Torsbytunneln är ett sånt där ställe som elitidrottare från stora delar av Sverige och Norge åker till för att kunna träna innan det kommit snö utanför tunneln. Dom och så framtidens stora OS-guldhopp. Och så jag. Jag kände mig som ett ufo. Som tur var fanns det gott om plats för omkörning. Jag hade viss stoppeffekt... (Fast jag körde faktiskt om en person i skidklubbskläder!! Visserligen en tös i sisådär femårsåldern, men det behöver man ju inte nämna...). Lite avtog ufo-känslan precis när vi gick, för då kom det in en gorilla i skidtunneln. Det var ändå lite tröstande, på något sätt.

Vi fick också nöjet att inspektera värmlandsfolkets hus och stifta bekantskap med en liten kattunge som flyttade hem till dem i lördags. Jag är avundsjuk.