Ett sånt där gravidfoto

Jag och Mannen roade oss med att leka fotograf/fotomodell i helgen. Vi har tagit bilder en gång i veckan ungefär, men mest sådär just innan läggdags, när man just har tvättat bort sminket och är blek med mörka ringar under ögonen och håret ser ut precis som det känner för. Så vi stilade till det lite.



Det var roligt. Bakom syns den nya blå tapeten som kommit upp i barnrummet däruppe. Fattas nu bara taklister, så är det bara att börja möblera sen.

För övrigt är det hemskt dumt att äta godis när man egentligen är hungring. Men det är hemskt gott.

Detta fält måste fyllas i

Det är tur att det är onsdag en gång i veckan. Onsdagsfikat makes my day.

Häromveckan insåg jag att jag inte ska jobba sen. Alltså, jag har ju vetat om det även förut, men det har ändå liksom inte riktigt sjunkit in. Det känns allt lite sorgligt. Det finns så många fina människor här som man har lyxen att träffa varenda dag, utan att man ens behöver planera det. Sen blir man väl förstås rätt upptagen av annat (här skulle det istället kunna stå "när barnet har kommit" eller något sådant, men det känns lite för overkligt, så jag skriver inte det), så jag kanske inte hinner tänka så mycket på det. Torpfrun (som för övrigt är en nästan oförskämt piggsnygg och fräsch Torpmor) påstår att hon aldrig mer vill jobba, som det känns nu.

Just idag kan jag väl förstås kanske instämma. Min säng var ack, så skön i morse.

Och det är bara tisdag...!

Imorse drömde jag att min bror och min kusin Den Farliga gick runt och pratade en massa och provade en bortglömd mössa som låg på golvet bakom en dörr och pratade en massa mer. Efter en stund sa jag till dom att "Nu får ni vara tysta, för jag MÅSTE verkligen sova". Då ringde väckarklockan. Känslan sitter kvar.

Fortsatte morgonen med att åka ifrån mina fikamackor och min lunch också. Nåja. Nu kan det väl bara bli bättre...?