Jo, vi är kvar

Vår lilla, lilla värld har blivit lite större. Sedan igår är Trollboll symptomfri från magviruset och idag blev vi smittfriförklarade. Hurra, nu kan vi lämna rummet och hämta vår frukost själva!

Vi är i övrigt inne på dag tolv här på sjukan. Den gångna veckan har åtta olika läkare varit här, sammanlagt är vi väl uppe i tio-femton vid det här laget. Ett par nya undersökningar väntar i veckan. I övrigt väntar vi mest på en massa provsvar, som förhoppningsvis talar om att inget är fel förutom undervikten. Det är svårt att inte oroa sig.

Nu när magviruset är väck har Lilltanten så sakteliga börjat lägga på sig. När vi kom in vägde hon knappt fyra kilo, under veckan har hon pendlat kring 4-kilosstrecket, tack vare att hon fick dropp. Nu går det äntligen uppåt och till veckan är vi nog uppe i fyra och ett halvt.

Igår fick vi eftermiddagspermis och var hemma i några timmar alla tre. Det var väldigt skönt, samtidigt som jag liksom kände mig stressad över att hinna känna mig hemma så länge som möjligt innan det var dags att åka tillbaka igen (logik, nej). Vi drog inte igång några nyttiga städ- och tvättprojekt eller så utan njöt mest av att göra ganska lite utan att ha folk springande i dörren hela tiden. Och vi avnjöt hemlagad mat, mammas köttfärssås närmare bestämt. Fler lådor lämnade hon efter sig i frysen efter förra veckans besök. Åh, så underbart.

Vi blir nog kvar här ett gäng dagar till, fortfarande är det en del frågetecken som ska rätas ut. Matsjukan har ju liksom fördröjt alltihopa med en vecka ungefär, så det är väl egentligen nu det börjar. Var det slutar vet vi inte än.


Kväll på sjukhuset

Fyra väggar, två fönster, en dörr som få knackar på men många går in och ut igenom. Sådan är sjukhustillvaron. Rumsarresten består. Räddningen: Mannen hämtade hit vattenkokaren, så nu kan vi åtminstone fixa te utan att behöva ringa på personalen. Dom ser vi nog av ändå.

En bra sak är att jag har varit ute på en långpromenad idag. Hade inte varit utomhus sedan i torsdags. Det var väldigt skönt, solen sken på mig och allt.

Trollboll har mindre feber nu, men det eländiga magviruset går hårt åt henne och hon har tappat i vikt. Glädjen över att hon äntligen nått över fyra kilo blev kortvarig. Igår tyckte en Herr Läkare att hon inte behövde få dropp längre. Vi tyckte att hon kunde få ha det kvar på natten åtminstone. Det var gott att vi stod på oss, annars hade hon ju tappat ännu mer. I övrigt är allt lite satt på vänt. En massa provsvar väntas. Nervöst.

En bra sak är att syresättningen var kalasbra natten som gick. Inte så mycket som ett snarkljud hördes. Man kan lätt tro att det har varit en ängel här och hållit henne hela natten. Och nog måste det vara änglar hon ser, när hon kikar upp mot taket och ler.