Och så har jag andats frisk luft och fått sol på kinden

Trollboll är fortfarande ganska trött och vi vet fortfarande inte när vi kan tänkas komma härifrån, men den lilla bebismagen ökar i omfång. Det blir lite ensammare här nu, för Mannen har sovit sin sista natt här. Han behöver hem och sova ikapp lite så att han är hyfsat fräsch när han börjar nya jobbet på tisdag.

Idag haft besök av Svärpärona, numera även kallade farmor och farfar. Dom skämde bort oss. Först serverades fika. Sen åkte dom till Northern Hammer och befriade vår köksbänk från ett diskberg samt golvet från dammråttor. Sen kom dom tillbaka och serverade varm och väldigt god pastasallad med squash och aubergine och en massa annat gott. Prima! Trollboll var ingen vidare värdinna däremot, hon sov mest hela tiden. Men hon visade i alla fall sina stora, mörka ögon en liten stund.

Intet nytt under sjukhuslampan

Trollboll har sluppit flera stick. Alla prover har varit bra. Vi har vägt henne före och efter varje måltid för att se hur mycket hon får i sig (alldeles för lite) och sen får hon påfyllning via sond det som saknas. Dom små goa kinderna rundar på sig och Lillskruttan verkar i allmänhet ganska nöjd med tillvaron.

Själv känner jag det som att vi har varit här i en evighet, trots att det bara är tre nätter. Jag vill hem. Jag vill mysa med min familj i lugn och ro. Jag vill träffa saknade vänner och familj.

Tålamod.

Inlagd

Vi är tillbaka på sjukan. Trollbollen har fortsatt att inte gå upp i vikt som hon behöver och i förrgår skickade bvc oss till en barnläkare, som skickade oss vidare till sjukhuset för övernattning. Så, här är vi. Det är lite som att vara tillbaka på BB, med sköterskor som springer in och ut hela tiden. Jag har hemlängtan. Lillskrutt är nog inte heller så förtjust, hon har blivit stucken både här och där och dessutom fått en slang nerkörd i magen via näsan.

Det braiga med sond är förstås att hon får i sig en massa mat. En annan bra sak är att hon får mat var tredje timme nu istället för varannan. Det ökar chanserna att man faktiskt hinner sova lite emellan. Det trista är att så länge hon behöver sondmatas måste vi vara kvar här. Det går ju liksom inte an att göra annat innan hon klarar att äta det som behövs. Så här blir vi på obestämd tid.

Mannen är också här. Det är en bra sak med att Lillknott inte tar upp så mycket sängplats - det blir sängplats över till två vuxna istället. Skönt det, så att vi åtminstone kan vara på samma ställe allihop.