Decembermörker

Alltså, december. Det är verkligen det värsta. Massivt med mörker, mimalt med dagsljus. Sommarminnena har flagnat och det är ack, så långt till våren. Mörkret snor all min energi och det känns aldrig som jag har sovit tillräckligt. 
 
Efter nyår brukar det bli bättre. Jag brukar föra statistik över solens upp- och nedgång sådär i januari och februari, för att kunna muntra upp mig med att "idag var solen uppe en halvtimme längre än för en vecka sen!" och sådär. Och så tycker jag om det faktum att vårterminen börjar. Vår. Terminen. 
 
Förra helgen var min finaste bror med familj här och lyste upp vår tillvaro. Lilltrolls lillkusin, Nuna (när han själv presenterar sig) värmer hela hjärtat. Jag tror inte att det finns någon annan i hela världen som har ett så fint brorsbarn som jag. Utom min syster då. Vi tog det lugnt, matade änder, lekte med tygtunneln, kände på snön. Sen åkte dom och jag kände hur eländes långt bort vi bor ifrån dom.  

Kommentera här: