NEEEJ!! EN MUS I KOMPOSTPÅSEN!!!

- Eh... det här kanske är en sån där sak som jag inte borde berätta..., sa Mannen när jag kom hem. Jag borde bett honom hålla tyst. 
 
Det var en mus i kompostpåsen. Förskrämt hoppade den ur och ner i botten av lådan när Mannen med ett förvånat utrop öppnade lådan för att slänga något. Snällt satt den kvar medan Mannen hämtade tillbehör för avlivning. Det är bevisat. Möss dör av soft air gun-skott. 
 
Förhoppningsvis var det en ensam stackare som förvirrat sig in. För alla eventualiteter skickade jag ut Mannen att inhandla fällor och musskrämmare när jag kom hem och fick höra talas om hela äventyret. Finns det fler möss i det här huset ska dom sannerligen inte bli långvariga. 
 
 
 Vi hade en deal förut, jag och min man. Den var att jag tog hand om spindlarna. Nu har vi en ny deal. Den är att jag tar han dom spindlarna och han tar hand om mössen.

Sommaren Del 6

Skåne är väldigt praktiskt på så sätt att det är litet. Allt är nära. Det blir liksom behändligt att åka lite varstans.
 
Vi åkte till Simrishamn. Det var fint. Det fanns en liten gågata med många caféer och några små butiker och en torgförsäljare som sålde fina haremsbyxor. Jag köpte mig ett par i turkos. Matchade mina nya sandaler. Vi käkade lunch på Glada Räkan och strosade runt. 
 
 
Nöjda med vad Simrishamn hade att erjuda åkte vi vidare till Glimmingehus. Jag har något väldigt svagt minne av att ha besökt denna medeltidsborg som barn. Det var väldigt varmt och luften var full, verkligen full av små, små eländiga kryp som liksom fastnade överallt. Inne på borggården var det dock bättre än på parkeringen och fikat var gott. Fantastiskt snillrika var dom, dom där som byggde borgen. Hål och grejer överallt, för att kunna kasta sten och frätande grejer på fienden om den mot förmodan lyckades ta sig in i borgen. Och högre och högre trappsteg, för att göra det hela extra jobbigt. Tyvärr även kännbart för turister. Bra för rumpmusklerna förstås. Fast det tänkte antagligen inte medeltidsfienderna på.
 
 
 
 

För att det bor en liten komiker-wannabe i mig

I torsdags var det jobbfest. Eftersom jag fyllt 30 under året var jag en av åtta som blev firade med present och plats vid honnörsbordet. Det var frågesport och god mat från Kastullhäxan; exotisk planka, vad sägs om det. Mitt största magpirr var presenten till en som gått i pension, jag hade knutit ett armband och hoppades att det skulle passa i sort och storlek. Det verkade det göra.
 
Festkommitén hade bett mig spela näsflöjt som avslutning. Det blev tredje gången gillt. Första gången jag spelade näsflöjt på en personalfest var när vår förre chef slutade. Då hade jag bara jobbat där i ett år eller så och hade helt enkelt meddelat att jag ville bidra med en punkt på programmet. Ingen visste vad det var jag skulle göra, men de undrade nog är jag riggade upp mina små högtalare och min mp3-spelare. Utan närmare presentation tryckte jag på play och det maffiga förspelet till "Time to say goodbye" fyllde salen. Jag stod med händerna ihop framför magen och såg ganska allvarlig och samlad ut. De församlade såg också ganska allvarliga ut, fast inte så samlade. Mer nervösa. Sådär som man kan se ut när man väntar på att någon ska göra någonting ("Hon ska väl inte... Ska hon sjunga..??") som man tror att de kanske inte kommer att klara av särskilt bra och det kommer att bli pinsamt. Så lyfte jag min lilla näsflöjt och spelade de första tonerna, med stor inlevelse. Jag önskar att fler än jag haft nöjet att se ansiktena på mina kolleger. De första sekundernas totala förvirring - Vad händer? - till följande sekunders tveksamhet - Är det på allvar? Är det kul? Får man skratta? - till insikten - Man får skratta! - till det totala asgarvet då trettio personer framför mig skrattar så dom ligger dubbelvikta. Det var helt fantastiskt. 
 
Det finns ingen gång som den första, även om några kollegerna inte sett det förut. Men det var ända ganska fantastiskt i torsdags också. Det är en ganska fantastiskt känsla att stå på ett bord med en näsflöjt i handen och se närmare fyrtio personer skratta så tårarna rinner.
 
 
Näsflöjt. 20 spänn på Nya Musik