Sommaren Del 3

Någon gång i juli var min fina vän Lisa på besök. Vi lärde känna varandra i ett dåligt städat kök i Brickebacken i Öret 2008. Jag hade flyttat ner till Jönkan men behövde en övernattningslägenhet under delar av min sista termin på utbildningen och hyrde därför ett rum med delat kök i Brickebronx. Jag hade tänkt i förväg att det kunde vara troligt att någon av de andra två som hade rum där var en utbytesstudent någonstans ifrån, och ack, så glad jag blev när det visade sig att det var en prima fin österrikare! Jag har väldigt många fördomar om österrikare. Jag tror att de är väldigt trevliga och bra allihopa. Alla jag träffat hittills har levt upp till den beskrivningen. 
 
Jag var egentligen inte sådär värst mycket i studentlägenheten under de två-tre månaderna som jag hade den och såhär efteråt är det allt lite fascinerande att vi hann bli så goda vänner. Hemligheten var nog våra "kitchen dates" och små rara lappar i köket. Lisa pluggade också socialt arbete och det fanns förstås mycket spännande att diskutera och jämföra länderna emellan. 
 
Lisa var i Jönkan en gång den sommaren och knappt ett år senare kom hon hela vägen från Österreich för att vara med på vårt bröllop. Sommaren efter det var jag och Mannen i Wien och det var senast vi sågs, fram tills nu. Inte har vi hörts så värst mycket under dom tre åren, men inte gjorde det nånting. Dagarna i juli när hon var här var soliga och underbara och vi tillbringade nog allra största delen av tiden på vår altan. Massa prat och skratt, några promenader och en shoppingrunda, avslutad med obligatorisk kanelbulle på kafé. Vi pratade ikapp om gammalt och nytt och hade det, på det hela taget, väldigt mysigt. Så mycket mer behövs ju faktiskt inte. 
 
Vi pratade om det där med att vi inte hörs så mycket och gjorde en deal. Vi kom på att vi båda saknar det där med riktiga brev, ni vet, såna där man höll på med när man var liten. Så vi kom överens om att inte skicka några fler mejl. Hädanefter ska vi höras via kvalitativa, reda pappersbrev. Prima fint! 
 
Nu hoppas jag att träffa henne i Österrike nästa gång. Henne, och hennes lilla bäbis. 
 
 

En kopp te på det

När man får barn blir det många Livets Första. Allra mest för barnet, förstås. Första tanden, första sjöbadet, första cykelturen.
 
Det blir också många Första för en förälder.
 
Igår, till exempel, var jag på mitt livs första föräldramöte. Jag träffade fem andra föräldrar till andra normalstörda och annan sorts störda barn på Lilltrolls avdelning. Den stora buggen var ju att det inte bjöds något te, men annars var det fint. Vi fick höra om förskolans mål och mycket om vad barnen pysslar med om dagarna. Dom är himla fina, förskollärarna på Lilltrolls avdelning. Och föräldrarna med. En förälder, med massa års erfarenheter av habilitering och annat funktionshinderrelaterat, gav mig en kram, sitt telefonnummer och uppmaningen "Dubbeljobba inte om det är något du vill ta reda på, ring mig, jag har koll! Vi tar en fika!"
 
Det var fint.

Sommaråterblickar Del 2

I juli ställde Svärpärona upp med inte bara barnvakt utan även husbil. Tadaa! Jag och Mannen for till Gullbrannafestivalen. Det var soligt. Vi kände oss vuxna och välplanerade. Vi hade nämligen bestämt i förväg vad vi skulle äta alla dagar. Moget.   

På Gullbranna var det fint.

Vi såg Salvador och skakade rumpa. 
Rättelse: Vi såg Salvador och jag skakade rumpa.

Basisten var coolast. (Basisten är typ alltid coolast.)
 

Vi såg Hansam istället för att gå och lägga oss.

Mannen dreglade över det fina mixerbordet.
 

Jag knöt några knutar i solen.
 

Sångerskan i End of September visade sig vara ganska lik Mia Skäringer.
 

Sen blev vi lite bruna och sen åke vi hem.