Far och flyg

Så äntligen! Jag fick en segelflygning i födelsedagspresent förra året. Ursprungsplanen (haha) var att jag skulle göra det i våras, men då mådde jag så himla illa hela tiden, så det blev liksom inte läge. Men nu så! 
 
Vi for till Feringe flygfält strax utanför Ljungby och möttes av en herr A och ytterligare ett gäng herrar av äldre modell. Även flygplanet hade hängt med ett tag, sedan -63 närmare bestämt. 298 kg tungt utan folk på och cirka 12 000 flygningar. Sen var det min tur.
 
 
Lite pirrigt var det ju, och lite mer pirrigt blev det när genomgången kom till momentet "såhär fungerar fallskärmen". Nåja, den fick jag nu ingen nytta av. Jag fick veta vilka olika mätare och reglage det fanns och lite allmänt om hur det hela skulle gå till. Sen var det bara att hoppa i och fara iväg. Vid tusen meters höjd hade jag nöjet att dra i den gula kulan som släppte linan till planet framför. Väl däruppe var det sen bara att njuta.
 
Jag fick prova de olika reglagen, öka och sänka farten, svänga höger och vänster, luta hit och dit. Det var lurigt! Men det var helt och hållet på dubbelkommando, så jag kände mig alldeles trygg med herr A bakom ryggen. 
 
Landningen var hur mjuk och fin som helst. Vädret var underbart, så vi hängde kvar en stund i efteråt i solskenet och kollade på fallskärmshoppare och skärmflygare och andra små plan. 
 
Mannen hade det stora objektivet med sig och trivdes ganska bra, han också. 
 
En prima fin upplevelse, på det hela taget! 
 
Genomgång
 
 Kolla checklistan...
 
 Startklar!
 
 Nu drar vi (eller, planet framför drar, men det är ett uttryck, liksom)
 
Uppåt 
 
Bara vi och vinden!
 
Fönsterglugg där man kunde tappat sin iphone om man varit oförsiktig
 
 
 
 Där uppe är jag!
 
 ...och däruppe med
 
  
 In för landning
 
 
 
 
 Överlevde..! 
 
 Lilltroll chillar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tiden

Tiden går så himla fort. Man kan säga det högt hur många gånger som helst (och man gör det också), men det går liksom aldrig riktigt att greppa. 
 
Sommaren har både känts lång och kort.
 
Häromdagen hade jag och Mannen varit tillsammans i åtta år. Så längesedan vi träffades. Så alldeles nyss. 
 
Något är alldeles nytt en liten stund, sen kan det vara svårt att föreställa sig att det någonsin varit på något annat sätt. 
 
Om fyra månader kommer det redan att vara ett nytt år. Det känns långt bort, särskilt idag, då jag skaffat mig en ny fräken i solskenet på altanen. Och ändå kommer allt att vara så annorlunda då. Vinter, mörker. Och, om allt går väl, en ny liten människa här i vår famiilj.
 
Jag har ingen aning om vad vi har att vänta oss och på somliga sätt känns det lite läskigt. Men å andra sidan - från början var vi två som älskade varann, och det fanns allt ganska mycket kärlek redan då. Sen blev vi tre, och det blev ännu mer kärlek. Men ännu en liten person i familjen - tänk, vad mycket kärlek vi kommer att ha. 
 
 

Sån sjuukt prima fin toppenhelg

Jag har haft en så galet bra helg! 
 
Förra torsdagen tog jag bussen till Landvetter och flög till Heathrow, London, England. Galet, vilken prima fin helg jag har haft! Första anhalt var en prästgård i Southampton, där Nicky bor med man (som är präst) och tre finfina ungar. Senast vi sågs var på hennes bröllop sommaren 2006. Det är ett tag sedan. Det var verkligen helt fantastiskt roligt att träffa henne och hennes alldeles fantastiskt goa familj. Ganska myckte te, massa prat. Och utflykt till Winchester, som tydligen varit Englands huvudstad nån gång i historien. Där fanns en park där man kunde ha picknick, en stor, maffig katedral och väldigt engelska små gator. 
 
 
 
 
I lördags morse satte jag mig på tåget och for till Moreton-on-Marsh. Brudens mor hämtade mig och till stora glädje hann jag träffa Jacki en liten stund redan före bröllopet hemma hos föräldrarna. Ojoj, så roligt att se henne! Senast var på nyår 2005-2006, alltså ännu längre sedan än jag träffade Nicky. Man kan väl inte kalla det kvaitetstid precis, det var full rulle där med en massa brudtärnor och annat löst folk, men ändå fantastiskt roligt att i alla fall hinna byta några ord. 
 
Jag fick skjuts till The Mill, där festen hölls och där jag också fick sova över efteråt. Där ägnade jag mig åt piff innan jag fick skjuts till bröllopet av Jackis bror. Ett par amerikanska damer tog sig an mig, så jag behövde inte känna mig ensam och bortkommen bland bänkraderna. 
 
Festen var kanoners! Snacks och mingel först (även te erbjöds..!), sen trerätters middag följt av några tal. Sen drog ett riktigt bra band igång och det var dans hela kvällen. Så himla roligt! Inte mindre än sjutton olika nationaliteter fanns representerade bland gästerna och det var inte så värst svårt att hitta folk att prata med. 
 
I söndags blev jag väl omhändertagen av Jackis familj och skjuts fick jag tillbaka till Heathrow också. Jag har fortfarande sömnbrist, men oj, vad värt! 
 
I sällskap med en härlig chica från Venezuela
Brudparet med alla sina tärnor