En Stor Dag

Idag är en stor dag, visade det sig. Den började med att vi gick upp och gjorde vanliga saker. Vi visste inte alls att det var något särskilt med den här dagen. 
 
Så, i eftermiddags, efter att jag hämtat Trollungen från förskolan, hände det som gör det här till en Stor Dag. Det där som vi har hoppats på, som vi länge inte vetat om det alls, någonsin skulle hända. De sista veckorna har vi börjat tro på det på alldeles riktigt, för även om hon har fegat så har vi sett att hon kan stå utan stöd. Det är bara de senaste dagarna som hon vågat i några fler sekunder itaget. 
 
Så idag, redan idag, kom dagen: Vårt lilltroll, 3 år och nio månader gammal, tog sina ungefär fem första steg. Och det är så fantastiskt så jag grinar. 
 
 
 

En fredagkväll i september

Det regnar ute. Båda barnen sover (tack bärsjal). Mannen är ute på galej (eller, han "jobbar", men precis bara för att det är kul, så det gills som galej, och jag tror inte att han får betalt heller). Och här sitter jag och försöker låta bli att äta choklad. Jag planerar inte att lyckas med den föresatsen hela kvällen. Bara tills jag har ätit någon slags kvällsmat. 
 
Tiden går fort. Eller, tiden går väl ganska lagom fort, men Ru växer alldeles väldigt fort. Jag har inte haft någon bebis som gjort det förut, så det är lite som en alldeles ny grej. Han far omkring i nästan samma tempo som storasystern och är han still så vill han stå upp. Igår kom han på hur det går till att klappa händerna, till stor fascination och förtjusning. 
 
Nu, när vi liksom har en unge att jämföra med, funderar jag på om folk i vår omgivning förstod att något var knasknas med Lilltroll långt innan vi gjorde det. Det är klart att vi visste att något inte var som det skulle, hennes första halvår var vi ju lika mycket på sjukhus som hemma. Jag tänker att vårdpersonalen åtminstone måste ha sett det. Det gör mig arg att tänka tillbaka på alla välmenande "Hon behöver bara äta upp sig lite" och "Hon blir snart starkare". Jag kan för mitt liv inte tro att en person med så stor erfarenhet av barn som de som jobbar på en barnavdelning har kan ha trott på det där själva. 
 
Det kanske verkar konstigt att älta det där, såhär långt efteråt. Jag behöver göra det ibland, för då, när allt hände, fanns det ingen tid alls att reflektera över någonting alls. Det var bara nytt och nytt att ta in hela tiden. Dessutom gör det här normalstörda barnet vi fick som nummer två att perspektiven ändras lite. Jag visste ju då att det var tufft, det vi gick igenom. Men jag visste inte hur enorm skillnaden är mot hur otufft, ja faktiskt jättelätt, det kan vara. Sådär så att en känner för att hitta på saker, sätta sig in i nya grejer, träffa kompisar, träffa nya människor, att vara sådär helt utan oro för hur bäbisen mår.* Det är som en ny grej igen, att ta in och bearbeta, hur långt bort ifrån det som är nu vi faktiskt var då.
 
Snart blir vardagen annorlunda igen. Om lite mer än en vecka börjar jag jobba igen, tre dagar i veckan. Med blandade känslor. Men jag tror det blir kul. 
 
På Visingsö i lördags. Det var typ gråtvackert. 
 
 
 
*Obs. Jag fattar att normalstörd bäbis inte är nån garanti för räkmacka. Egen upplevelse.

Sånt jag velat veta tidigare (om barngrejer)

1. En behöver inte lyssna på någons råd. Eller, blunda med öronen är ju svårt. Men följa folks råd, det behöver en inte göra. Inte ens om en tycker att det är bra råd. För ens egna prioriteringar kanske ser annorlunda ut. 
 
2. Sköljmedel är precis onödigt. (Okej, inte direkt barnrelaterat, men utan barn hade jag nog inte kommit på det.) Allra särskilt om en torkar tvätt utomhus eller i tumlare. Men även annars. Det är miljöfarligt och bryter ner fiberna i en del sorts tyger (särskilt funktionskläder) och ger handdukar sämre uppsugningsförmåga. Dessutom luktar det inte gott. (Ärligt, skulle du ha på dig en parfym som luktar som ditt sköljmedel? Det är ju i princip så det blir.) Tror bara det är en sån grej folk använder för att dom alltid har gjort det. Jag har slutat med både det och parfymerat tvättmedel. Tack, sa miljön. Och min näsa, som numera känner andra dofter mycket bättre. 
 
3. Det går att bära sina barn långt upp i åldrarna om en bara har rätt sorts bärdon. Och det är bra på så himla många sätt! Önskar jag läst på om det här för längesen, så hade jag vetat att det finns selar som säljs på andra ställen än Babyproffsen (där de bara saluför babybjörn, som visserligen är väldigt bra på marknadsföring men ligger efter många andra märken när det gäller mycket annat) och att det finns sjalar som är stadiga nog att klara tio kilo och ännu mer. Smidigare än dubbelvagn, ut i skog och på smala spänger kommer vi, barnen är glada och disken blir gjord samtidigt som missnöjd bäbis blir sövd och nöjd. Plus sjuttielva andra fördelar. (Bär era barn, det är fantastiskt!)
 
3. Bäbisar behöver inte äta puré. Puré är allt det talas om på BVC, i såna där om barn-böcker och överallt. Men barn kan äta redig mat redan från början, alldeles själva. Mycket roligare för bebisen, och nån specialmat behöver heller inte fixas. Bara en vet om det så är det ju givet! 
 
4. Bodyförlängare. Denna fantastiska uppfining som sätts nedtill i bodyn och gör att den funkar i typ två storlekar till. Fatta vad en sparar in i barnkläder när ungen växer ur en storlek i månaden. 
 
5. Bäbisar kan också sitta på potta. Vistas en bland småbarnsföräldrar så är följande scenario inte helt ovanligt: Bebis gör miner. Förälder säger: Oj, kommer det bajs nu? Förälder väntar tills bebis har bajsat blöjan full. Förälder byter full blöja och torkar full bebisrumpa. Inte så mysigt. Och det här är helt normalt. Är det inte egentligen mycket mer normalt att ta av bebisen blöjan och låta bajset hamna nån annanstans, till exempel en toalett? Saneringsarbetet blir mycket lättare, och det där med att sitta på potta blir liksom ingen grej som barnet senare måste vänjas vid. Och det där med kiss - "När bebisen kissar på skötbordet", brukar de säga på BVC. Uppenbarligen är bebisar typ programmerade att kissa när blöjan är av. Och så gör dom det, och då säger föräldrarna troligen "Neej" eller "ooj" och blir lite bistra för att de måste torka upp. Så att bebisen riktigt ordentligt lär sig att det är i blöjan en ska göra sånt. Tills det är dags att lära sig att det INTE är i blöjan en ska göra sånt. Omväg, någon..? 
 
6. Tygblöjor är inte så himla jobbigt. En sparar massa med tusen kronor på att använda dom, ganska fina är dom och barn som gått i tyg blir i genomsnitt torra mycket tidigare. Och en behöver inte köra full ut heller (uppenbart kanske, men den tanken slog mig inte i början). Det går ju att köpa hem fyra-fem stycken bara och se hur det är (och spara in några hundralappar). Det måste ju inte vara allt eller inget.