Den är inte så dum, den där mossen

Tiden flög och bloggen var död. Men bara en stund.
 
Jag har hunnit vara tvåbarnsmor i fem månader. Jag har också hunnit skratta mycket, gråta litegrann, nörda ner mig i barnbärande, längta efter sommaren, färga håret brunt, drömma mardrömmar om att det redan är höst, pussa bebislår och se på eurovision. Till exempel. 
 
Idag har vi hunnit gå på utflykt. Det händer inte så ofta. Jag brukar se fina bilder på andras söndagsutflykter på fejsbok och instagram och undra hur de lyckas komma iväg sådär trevligt jämt. Det var lite nära att vår utflykt skulle regna bort, för precis när vi var färdigpackade så kom det en riktig skur. Vi bestämde oss för att den nog var väldigt lokal och for iväg till mossen ändå. Där var det varmt och oregnigt och vi gick på spänger.
 
Såhär fint var det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sån sjuukt prima fin toppenhelg

Jag har haft en så galet bra helg! 
 
Förra torsdagen tog jag bussen till Landvetter och flög till Heathrow, London, England. Galet, vilken prima fin helg jag har haft! Första anhalt var en prästgård i Southampton, där Nicky bor med man (som är präst) och tre finfina ungar. Senast vi sågs var på hennes bröllop sommaren 2006. Det är ett tag sedan. Det var verkligen helt fantastiskt roligt att träffa henne och hennes alldeles fantastiskt goa familj. Ganska myckte te, massa prat. Och utflykt till Winchester, som tydligen varit Englands huvudstad nån gång i historien. Där fanns en park där man kunde ha picknick, en stor, maffig katedral och väldigt engelska små gator. 
 
 
 
 
I lördags morse satte jag mig på tåget och for till Moreton-on-Marsh. Brudens mor hämtade mig och till stora glädje hann jag träffa Jacki en liten stund redan före bröllopet hemma hos föräldrarna. Ojoj, så roligt att se henne! Senast var på nyår 2005-2006, alltså ännu längre sedan än jag träffade Nicky. Man kan väl inte kalla det kvaitetstid precis, det var full rulle där med en massa brudtärnor och annat löst folk, men ändå fantastiskt roligt att i alla fall hinna byta några ord. 
 
Jag fick skjuts till The Mill, där festen hölls och där jag också fick sova över efteråt. Där ägnade jag mig åt piff innan jag fick skjuts till bröllopet av Jackis bror. Ett par amerikanska damer tog sig an mig, så jag behövde inte känna mig ensam och bortkommen bland bänkraderna. 
 
Festen var kanoners! Snacks och mingel först (även te erbjöds..!), sen trerätters middag följt av några tal. Sen drog ett riktigt bra band igång och det var dans hela kvällen. Så himla roligt! Inte mindre än sjutton olika nationaliteter fanns representerade bland gästerna och det var inte så värst svårt att hitta folk att prata med. 
 
I söndags blev jag väl omhändertagen av Jackis familj och skjuts fick jag tillbaka till Heathrow också. Jag har fortfarande sömnbrist, men oj, vad värt! 
 
I sällskap med en härlig chica från Venezuela
Brudparet med alla sina tärnor