parentes

Så äntligen! Jag fick en segelflygning i födelsedagspresent förra året. Ursprungsplanen (haha) var att jag skulle göra det i våras, men då mådde jag så himla illa hela tiden, så det blev liksom inte läge. Men nu så! 

 

Vi for till Feringe flygfält strax utanför Ljungby och möttes av en herr A och ytterligare ett gäng herrar av äldre modell. Även flygplanet hade hängt med ett tag, sedan -63 närmare bestämt. 298 kg tungt utan folk på och cirka 12 000 flygningar. Sen var det min tur.

 

Lite pirrigt var det ju, och lite mer pirrigt blev det när genomgången kom till momentet "såhär fungerar fallskärmen". Nåja, den fick jag nu ingen nytta av. Jag fick veta vilka olika mätare och reglage det fanns och lite allmänt om hur det hela skulle gå till. Sen var det bara att hoppa i och fara iväg. Vid tusen meters höjd hade jag nöjet att dra i den gula kulan som släppte linan till planet framför. Väl däruppe var det sen bara att njuta.

 

Jag fick prova de olika reglagen, öka och sänka farten, svänga höger och vänster, luta hit och dit. Det var lurigt! Men det var helt och hållet på dubbelkommando, så jag kände mig alldeles trygg med herr A bakom ryggen. 

 

Landningen var hur mjuk och fin som helst. Vädret var underbart, så vi hängde kvar en stund i efteråt i solskenet och kollade på fallskärmshoppare och skärmflygare och andra små plan. 

 

Mannen hade det stora objektivet med sig och trivdes ganska bra, han också. 

 

En prima fin upplevelse, på det hela taget!