Effektiva sätt att oroa en förälder
Det var i våras vi såg att hennes taniga lilla rygg kanske hade blivit lite sned..? Sedan gick det fort. Efter ett par månader var försämringen märkbar och det var inget frågetecken kvar längre. Ryggen var definitivt sned.
Vi kontaktade vården och de blev bekymrade. "Viktigt att det händer saker fort nu!" sade det. Vi fick en röntgentid inom bara ett par veckor, fast det var semestertider och allt.
Sen gick det lite långsammare. I augusti fick vi så äntligen träffa specialistortoped, som inte var nöjd med röntgenbilderna, så vi skulle få en ny tid. Ryggen bedömdes under tiden kunna korrigeras med en annan sittdyna i rullstolen (jag tvivlade, men han var ju experten).
Sen gick det ännu långsammare. Vi väntade och väntade på den där röntgentiden. Jag hörde av mig till barnmottagningen till slut. Sen visade det sig att ortopeden skrivit i remissen att röntgen skulle göras i december. Om det var med flit eller av misstag vet jag inte. Oavsett var det väldigt dumt.
"Hon har en 80-gradig skolios", sa ortopeden när vi träffade honom efter att de nya bilderna var tagna. "Jag skickar remiss till Uppsala för bedömning om operation". Man förstod att det kommer att bli operation. Jag förstod det ännu mer när jag sedan läste mig till att en skolios på 45-50 grader normalt innebär operation. Och man förstår det när man tittar på E, mitt trollbarn. Hon har höger sida av sin bröstkorg mitt på magen, där den sticker ut som en stor knöl.
Den 17 december skickades remissen. Idag har fortfarande ingen tittat på den.
Hur sned kan en ryggrad bli, och hur mycket kan en bröstkorg vrida sig innan inre organ börjar påverkas? Och vad kan hända då? Jag hoppas att jag slipper få veta det.
I serien "Effektiva sätt att oroa en förälder" - säg att saker behöver hända väldigt fort nu, och se sedan till att saker händer väldigt långsamt.