Igår smällde det och jag var på mitt livs första ansällningsintervju. Fröken S var chockad över detta - snart 25 bast och har aldrig varit på anställningsintervju förut?! Själv har hon varit på x antal och hade lite goda råd och behövlig peppning att bidra med. Jobb har jag ju däremot haft en del, men dom har jag ju så smidigt fått genom kontakter. Men nu var det dags. Det gällde ett sommarvikariat på socialtjänsten i en västgötsk stad, vilket ju inte alls vore dumt att få. Lite åkande skulle det bli förstås, men det kunde det var värt, tänker jag. Dom var fyra stycken som intervjuade. Duktigt nervös var jag innan. Och under tiden också, för den delen. Förhoppningsvis märktes det inte. Nåja. Jag tror det gick hyfsat i alla fall. Dom skulle höra av sig nästa vecka.