Så går en helg ifrån vår tid

Det är söndag kväll och en lätt söndagsångest har infunnit sig. Jag har inte så hemskt stor lust att gå och jobba imorgon, får jag medge. Den här veckan upphör augusti och därmed förmånen med sommartid, det vill säga att man får gå hem redan klockan fyra ("om arbetet så tillåter"). Från och med torsdag vankas arbete till klockan 17.00 dagligen. Tvi tysan.

Modern åker hemåt imorgon, hon har varit på riktig långvisit. Men så har hon varit iväg och träffat gamla bekanta också, och någon alldeles ny bekant därtill. Nytta har hon gjort också, målat och grejat. Finemang!

Idag har svärpärona varit här dessutom, grillmat i paviljongen blev det. Än är det sommar, våga inte säga något annat!

Mors ljusa ögonblick

Min kära mor, som är lite ledig, kom på att det vara tråkigt att vara hemma. Så när hon nu kunde få skjuts neråt Småland kom hon på att hon kunde göra ett litet besök när i Northern Hammer. Igår meddelade hon att hon skulle dyka upp vid tvåtiden och bad mig lägga ut en nyckel. Det gjorde jag.

Mannen och jag kom nyss innanför dörren, och här väntade ingen mor. Inte svarade hon i telefonen heller. Inte utan att man känner ett spår av oro, när modern är mer än två timmar sen och inte har hört av sig. Så ringer hon upp:

- Jag kom på det nu; har du blivit utelåst nu när du lagt ut nyckeln åt mig??

Hur tänkte hon där?