Ett par böcker

Det har inte blivit så hemskt många böcker lästa på sistone, men några har jag hunnit med. Ett par av de senaste är dessa:
 
Sista natten på Chateau Marmont av Lauren Weisberger, som också skrev Djävulen bär Prada. Den sistnämnde
tyckte jag var en ganska bra chick-lit, med starka karaktärer (om du har sett filmen känner du till Meryl Streeps porträtt av Miranda Priesly, den fullkomligt förfärliga människan till chef på den modetidningsredaktion som boken utspelar sig på). Den nyanställde Andrea, från början en ganska vanlig tjej, sugs längre och längre in i modebranschens eländet och försummar dom som egentligen är viktiga för henne innan hon till slut besinnar sig och alla blir lyckliga i slutet.
 
Även i Sista natten på Chateau Marmont är huvudpersonen en alldaglig tjej, jobbar som dietist och försörjer sin musikerman som hoppas slå igenom. Så händer just det, och Julian blir superstjärna och är jämt på tv och i tidningar och aldrig hemma, hamnar i skandaler och sånt där som rockstjärnor gör (?). Upplägget känns igen; Julian dras längre och längre in i rockstjärnevärldens trassel och skandaler och försummar sin fru tills han till slut besinnar sig och alla blir lyckliga i slutet. Boken har inte de starka karaktärerna som räddade upp Prada, och det blir inte sådär jätteintressant, men för en väldigt lat dag i en hängmatta fungerar det. 
 
 
Simon och ekarna av Marianne Fredriksson rör sig förstås i en helt annan klass, långt, långt ifrån Chick-lit-träsket. Den utspelar sig framför allt under 40-talet och andra världskriget och följer pojken Simon Larsson på väg från barndom till vuxenliv. Han växer upp i en arbetarfamilj utanför Göteborg och känner sig annorlunda. Han vill läsa och musik får honom att drömma. Historien är drömsk, nere i jorden, mörk, ljus, hopplös, hoppfull. Egentligen en sträckläsare, men när jag läste den tidigt i våras hade jag liksom inget sträck över, så det blev lite fragmentariskt. Därför tänker jag definitivt läsa om den någon gång framöver. Den är fantastisk. Om jag ska se filmen har jag inte bestämt mig för, men jag har hört mycket gott om den också, så kanske ändå.
 
 
 
 

En trave böcker

Känner att det är dags för en uppdatering på vad jag har läst på sistone, så here goes:

Karin Alvetegen: Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Det är fem fristående böcker som har det gemensamt att de handlar om destruktiva, desperata människor i olika sammanhang, uppblandat med lite mord och sånt i lagom dos. Jag gillade allihop, även om de håller lite olika nivå. Ett måste-läsa är dock Svek. Det är en fantastiskt väluttänkt historia, och när cirkeln sluts i slutet så ryser man i hela kroppen.

Björn Ranelid: Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Vad jag minns är det är det första jag har läst av Herr Ranelid med sin omtalade ranelidska. Det handlar om ungdomar på ett ungdomshem där två av dött i en bilkrasch. Historien utvecklar sig baklänges från detta och man får reda på vad som har föregått händelsen. Som ovan ranelidläsare tog det några sidor att komma in i språket, men det var det väl värt!

Marian Keyes: Är det någon där?, Lucy Sullivan is getting married och Watermelon. Efter att ha läst Änglar och nu också Är det någon där? bestämde jag mig för att prova att läsa resten av böckerna på engelska, eftersom Keys skojar rätt mycket med dialekter och slanguttryck. Rekommenderas (dessutom blir svordomarna inte lika hemska). Böckernas huvudpersoner är systrar i samma familj, så man känner igen sig en del även om det är helt fristående historier. Chic-lit på hög nivå! Inte så intellektuellt krävande precis, men när man är klar med en bok är det som att man liksom saknar huvudpersonen lite grann. Dessutom slutar de alla lyckligt, och det kan ju vara skönt som omväxling. Rekommenderad slapparläsning.

John Grisham: Det målade huset. Det här är det första jag läst av Grisham som inte är någon slags kriminalhistoria. Det handlar om en pojke som växer upp på en bomullsplantage på 50-talet i den amerikanska södern och händelserna där under en sommar. Till slut ganska intetsägande, i mitt tycke.

John Ajvide Lidqvist: Låt den rätte komma in. Det här är boken på vilken filmen med samma namn bygger. Jag har inte sett filmen och efter att ha läst boken tänker jag definitivt inte göra det. Inte för att boken var dålig, tvärtom, men för att den var ganska läskig och väldigt blodig. Inte sådär så att man tvingas vältras i inälvsdetaljer eller så, men tillräckligt för att jag definitivt inte ska vilja ha det framför mig på en filmduk. Vampyrer handlar det om, och ännu läskigare blir det då huvudpersonerna är barn. Historien utspelar sig i Blackeberg och är uppbyggd på ett sånt sätt att det liksom blir ganska verkligt, trots att det handlar om vampyrer.


       

It's Saturdaaaaayyy

Mannen har återigen jobbat större delen av dan, men vi har hunnit med några timmar på en filt i Knektaparken i alla fall, med medhavd matsäck och allt! Inte så pjåkigt. För egen del har jag sedan tillbringat större delen av dagen på balkongen i sällskap med Camilla Läckbergs senaste, Sjöjungfrun. Slutade med en riktig cliffhanger, irriterande... I övrigt rätt lik hennes andra böcker i stil och så. Bra sommarläsning, med andra ord.


Ikväll blir det nog en vilm verkar det som. Grannens katt är för övrigt igång och ylar. Den höll visst fru E vaken hela natten när de var här i midsomras. Grannens fönster är placerade så att de syns från vår balkong, och katten brukar sitta där och glo. Jag brukar leka arga leken med den. Jag brukar vinna. Kattstackarn är nog rädd för mig nu, tror jag.