parentes

Jag hittade näsflöjten när vi bytte plats på hyllan och skrivbordet hemma för ett par veckor sen, och som från skyn slog tanken ner; Jag ska spela, på näsflöjt, 'Time to say Goodbye' på chefen-tjefens fest! Så det gjorde jag. Och det var fantastiskt roligt. Det roligaste var när förspelet precis var slut och alla satt och tittade förväntansfullt och bergis trodde jag skulle börja sjunga, och förvirringen i deras ögon innan de liksom fattat vad som hänt och om de egentligen fick skratta.

Jag klarade mig igenom hela stycket (en bantad variant dock) utan att brista ut i skratt, vilket jag vågar påstå var något av en bedrift.

Idag är alla trötta chefen-tjefen är borta.