Höstskörd (jaaa, jag ger upp, det ÄR höst nu...)

Frosten närmar sig, sägs det. Så även höstmörkret. Än är det ljust när jag går upp på morgonen, men ack, det varar inte länge till. Ty alltför snabbt förrinner dessa dagar, då detta land är lämpligt att bebo.
.
Vi har höstskördat! Påpälsad stegade jag ut i trädgårdslandet (eller den lilla lådan då, om vi ska vara noga). Det blev en blygsam liten skörd, men i alla fall, den är vår egen! Morotsstackarna satte vi ganska sent, och vi borde nog ha gallrat lite hårdare, så de har inte hunnit bli så stora. Men goda är dom, må jag säga!
Rödbetorna blev det inte mycket med. Dels fick vi för sent lära oss att man ska "kupa" dom, det vill säga lägga på mer jord på dom som liksom växer så att de ligger halvt ovan jord, annars blir det träiga. Nu hade det kanske inte spelat någon större roll om vi gjort det, eftersom rådjuren uppenbarligen varit framme och kalasat på rödbetsblasten och under tiden passat på att dra upp rödbetorna ändå. Håhåjaja. Jag hoppas att rådjuren tyckte det var gott i alla fall.

Vi har dessutom petat ner lökar i backen (tack, svärmor!), blir spännande om det dyker upp någon blomsterprakt till våren. Såna blommor är bästa sorten, de där som kommer tillbaka varje år utan att man behöver lägga minsta energi på dom. My kind of gardening. Topp!
Förhoppningsvis dröjer frosten lite till, så att tomaterna hinner växa till sig en smula. Några har dock börjat få färg, och de fick följa med in för att mogna klart inomhus. Det får väl bli så med resten också, om kylan smyger sig på. Plantorna har kära Torpfrun drivit upp från frön minsann. Fina grejer!
.
Några blommor fick följa med in och pryda sin plats på köksbordet.
4 kommentarer
Anonym

Du ser fantastiskt trädgårdstidningsanpassad ut min vackra dotter och skörden förstår jag att du gläds över...Jag blir ju glad för varje litet masjkorn...Kram

Sig

Underbaraclaravarning! :)

den farliga

men åååååh, jag vill också ha ett hus och land att så i!

svärmor

Nice!Visst är egenodlade tomater goda!