parentes

I helgen har det hänt en massa, hurra! Det innebär att hela grunden för bygget är lagd, så nu går det äntligen att börja snickra på riktigt. 

Herr A dök upp även igår, vilket vi är mycket tacksamma över! Söndagen har inneburit en evig massa mätning (först på ett ganska precis ungefär, sen väldigt precis), grävning för plintarna, nerstoppning av plintarna med mera mätning, duk och grus. Jag och Lilltroll har varit med litegrann och jag fick tillfälle att köra lastare idag också, jojo!

Det där som verkade vara en husgrund var ingen husgrund, och det var ju väl. Bilningsmaskinen fick vila. Mannen gjorde ett stort hål med grävaren istället och kunde lyfta upp dom stora stenssjoken som gömde sig därnere.

På ena kanten visade sig däremot bergvärmerören komma ivägen för en av plintarna, men det var inte värre än att det gick ändå, plinten fick grävas ner lite på sniskan bara (helt emot Mannens principer, men vi var två mot en). 

En del av den gamla trappen, eller i alla fall grunden till den, fick vara kvar i backen eftersom det gick minst en meter ner i backen. Svenskarna var väl på den tiden som tyskarna är fortfarande, i alla fall om man får tro Ela - hon tittade längtansfullt på alla fina trätrappor och -verandor vi gick förbi förra helgen på en långpromenad. I Tyskland är det visst bara betong som gäller - "Germans build for eternety!". 

 

Kvällen avslutades med att vi grävde (eller Mannen grävde och jag forslade bort jorden) på baksidan, på den lilla uteplatsen utanför boden, den där som skulle vara klar till midsommar (”men jag sa aldrig vilket år!”), så förhoppningsvis ska nu snart det bli klart också.

 

Nästa helg kommer Svärfar hit och hjälper till med snickrandet. (Han kunde förresten inte hålla sig borta helt och hållet den här helgen heller, vid lunchtid var han förbi och inspekterade, eftersom han ”ändå hade vägarna förbi”).  Prima fint!