Knädjupt nere i eurovisionsträsket
Den här veckan finns all anledning att vara trött. I tisdags var jag med i Vårruset. Ingen behöver bli alltför förvånad - jag deltog i promenadklassen, och min motivation var picknicken efteråt. En himla massa annat folk var också motiverade att vara med, tydligen. Närmare 6000 stycken, fick jag höra.
I mål fick man medalj och gratisprover och banan. Jag gav min till Lilltroll.
Sen, efter rusandet (eller masandet), var det ju eurovisionssemifinal! Såklart har jag kollat på införprogrammen. Som vanligt i sammanhanget kan jag passa på att rekommendera min kusins blogg. Hon skriver om allt viktigt.
Hur som helst. Jag är väldigt lycklig över att Lynda Woodruff är tillbaka! För övrigt har jag ingen superfavorit, men några jag gillar är Holland, Danmark och Moldavien. Det är ofta mycket lättare att hitta dom man gillar minst. Typ Montenegro, men astonautkostymer och förfärlig rap. Eller Belgien, vars låt i och för sig inte är så förfärlig, men som räcker ut tungan varje gång han sjunger ordet "and" (jag förstår inte hur han gör? Det går ju inte!). Serbiens tre sjungande unga kvinnor ser ut som muffins med alldeles för mycket rosa glasyr, som man liksom försökt rädda genom att ha på blå och gul glasyr också. (Både Montenegro och Serbiens bidrag åkte ur, så man får inte nöjet att se dom på lördag, men låtarna finns på svtplay.se om man vill glutta!). Det mest originella måste väl ändå sägas vara Rumänien, med en falsettsjungande operasångare. Han är med igen på lördag.
Nu ska jag fortsätta se fram emot lördag. Tjipp!