Nur ein bischen erkältet

Slutet av en riktigt prima vecka närmar sig. I lördags landade min tyska storasyster Ela på Landvetter och vi for dit hela familjen och plockade upp henne (bara lite, lite sena...). Ojojoj, vad roligt att se henne!! I år firar vi tioårsjubileum - i november är det tio år sedan vi lärde känna varandra, när det stora skeppsäventyret i USA och Honduras började. Vi räknade efter och kom fram till att sedan dess - alltså april 2004, när äventyret var över - har vi setts hela åtta gånger. Ett ganska bra snitt, får man säga! Den här gången var det dock tre och ett halvt år sedan sist, så det var verkligen på tiden. 
 
Hon stannade fram till 1 maj och under dessa dagar har vi haft picknick vid Brahehus, köpt polkagrisar i Gränna, kollat in Jönkan city (inte så länge, för det var hemskt blåsigt och regnigt), klarat av årets första grilling och pratat om en massa intressanta skillnader mellan våra länder, det där med att vara förälder till exempel. Jag har lärt mig att det är väldigt svårt att, som kvinna, både ha jobb och familj. Ela har till exempel varit hemma sedan de fick sitt första barn, och det är mer än fem år sedan. Hennes yngsta är två och ett halvt. Det finns helt enkelt ingen barnomsorg att tillgå i den omfattning som behövs för att hon ska kunna jobba. Man tror ju knappt sina öron. Det var också spännande att höra hennes genuina förvåning när jag visade en bild på Lilltrolls kusin och hon utbrast "He is wearing pink??". En annan intressant sak är ett det här var första gången hon någonsin varit borta från sina barn över natten (med undantag för när hon födde sitt andra barn). Man tror ändå inte att det ska vara så stor skillnad mellan länderna. Fascinerande. 
 
Lite skeppsminnen hann vi förstås också avhandla, och lite uppdateringar om sånt vi vet om andra sköna människor vi lärde känna då. Ela ställde dessutom villigt upp som makraméelev, det tyckte förstås jag var prima. Och hon också, visade det sig. Hon visade sig också tycka om filmjölk. Att hon gillar Marabou och Bliwtvål visste jag sen förut.
 
Det enda minuset med veckan var väl förkylningsbacillen som kom farandes åt mitt håll. Jag skulle ju vara KLAR med det där. Håhåjaja. Men imorgon tänker jag vara frisk och gå till jobbet. Sådeså. 
 
På picknick.

Kommentera här: