parentes

Häromveckan, när jag satt på bussen på väg till jobbet, fick jag syn på ett stort, eldrött sjok av höstlöv i en i övrigt ännu grön trädkrona. Det var vackert. Jag blev totaldeppig. Sen kom jag liksom på mig själv. Irrationellt att bli totaldeppig över något så vackert. Liksom. 

 

Fast å andra sidan har jag hört att det blir ett väldigt vackert sken när en atombomb smäller. Så är det med dom röda löven också. Det är vackert. Sen dör allt.