Alltså, jag gillar ju inte bananer. Men jag älskar Banankontakt!

Vi trotsade förkylningsbacillerna (mina och litegrann Lilltokans) och tog bussen några hållplatser för att höra Electric Banana Band spela lajv. Alltså, vad vet man, man kanske aldrig mer får chansen.
 
Mannen plockade med sig kameran och Det Stora Objektivet. Det är bra med Stora Objektiv. Folk tror att man är En Riktig Fotograf och man har alibi för att gå fram alldeles till scenkanten och ta bilder. 
 
Dom rev av ett gäng klassiker och jag kände mig sådär lite lycklig. Lilltroll var väl lagom intresserad och Mannen stod väl mest och smålog åt mig, kan jag tro. Men jag njöt!
 
När vi var små hade vi Trazan & Banarne på LP. Jag har vaga minnen av hur glad jag blev när jag insåg att man kunde se dom på teve också. Vilka legender. 
 
När vi kom hem var jag, som väntat, helt slut. Får lägga mig vid sju ikväll. Måste, måste ju vara frisk nästa helg! 
 
Några bilder (eller ganska många, det är ju kul att fota!):
 
 
 
 
 
 
Djungelbokalle!
 
Flamingokören.
 
Den farliga Sahara.
 
Noterade att Schaffer kör tungrejen även när han inte spelar. 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar
Mamman

Å vad rolig och vilka fina bilder.