Höstens roligheter
Segelflyg. Las Palmas med morsan. Och så, förra helen, opera i Stockholm med Mannen, min kära syster och hennes P. Himla prima, var det. Svärpärona kom och hämtade Lilltroll på fredageftermiddagen och vi satte oss på en buss till Kungliga Hufvudstaden och checkade in på Scandic Klara. Kändes lyxigt att bo mitt i stan sådär. På lördagen mötte syrran och P upp och vi lunchade i gamla stan (på ett mysigt ställe med en bak-och-fram-klocka som gick ungefär tio minuter fel) innan vi tog tunnelbanan lagom för att missa bussen från centralen och fick ta en taxi till Värmdö och Artipelag.
För ungefär femton år sen, när jag var sådär 16-17 år, roade jag mig ofta med att sitta på ICQ och gärna med funktionen "Find random chat partner". Man klickade där och någon människa, någonstans i världen, som råkat klicka på samma knapp ungefär samtidigt, dök upp på skärmen. På det viset kunde man få kontakt med människor varsomhelst ifrån. Många stolpskott, några riktigt trevliga typer. En av dom var en italienare bosatt i Tyskland som jobbade på operan. Vi hade kontakt i många år, ungefär fram tills nån gång när man slutade använda ICQ. Under tiden hann han både gifta sig, få barn och skilja sig igen. Bland annat. Efter några års lucka dök han upp på fejsbook, så sista åren har jag haft lite koll på honom igen.
Det var också via fejjan som jag förstod att nämnde man var inblandad i Xerxes, operaföreställningen som spelats på Artipelag under hösten. Jag skickade ett meddelande till honom och skrev att vi funderade på att gå på opera, kanske kunde vara kul att säga hej? Bra idé! skrev han tillbaka, säg ett datum så fixar jag biljetter. Och det gjorde han minsann. Och när vi kom till Artipelag kände jag igen honom redan innan vi kommit in. Mycket märklig känsla att träffa denne man efter femton år, jag hade verkligen aldrig kunnat föreställa mig att det skulle hända. Hann följde med oss ut en sväng efter föreställningen också och vi fick oss några intresseanda nya kunskaper om operasångare, bland annat...
Själva föreställningen var fantastiskt rolig. Och jag fick en bild med Loa Falkman. Nu gillar jag honom ännu mer. Kungen och Silvia var där också, för övrigt. Det var ju roligt för dom.
Nu händer det inte nåt så värst spännande mer i höst och det känns lite som att jag kommit till punkten då det mest handlar om att härda ut tills det blir vår igen. Varför bor jag i detta land..?? Fast det förstås, i veckan ska jag på utbildning igen, med hotellfrukost inkluderad. Det är ju inte fy skam, faktiskt. Och jag ska bli bjuden på julbord, två gånger om. Och kanske kommer käraste syster och firar jul med oss här i Northern Hammer. Och sen är det ju dags att föda barn vilken dag som helst, det kan ju också bli ganska spännande, förstås. Sen får det gärna bli vår. Omgående.