I serien "Saker jag stör mig på" - När du vet preciiiiiis hur det är

Det här är en sån där grej som jag tänker att folk gör lite till mans (lite till hens?). Man fyller i luckorna själv utifrån sina referensramar. Särskilt om man tror att man har precis samma referensramar som den man pratar med. Om man tillgör samma grupp. 
 
Det stör mig alldeles oerhört och jag jobbar på att göra det så lite som möjligt. Som om jag skulle kunna veta hur någon annan upplever en situation, bara för att vi båda har en sak gemensamt?
 
För egen del märker jag det här förfarandet allra mest utifrån att jag är en förälder
 
Min erfarenhet är att många föräldrar gillar att prata om sina barn. De ställer intresserade frågor till andra föräldrar - Hur gick det för er med inskolningen? Hur klarade ni potträningen? Har han slutat med napp än? Sen inväntar de svaret, som de inte lyssnar på längre än nödvändigt av artighet, innan de fortsätter med det egentliga syftet med sin fråga, nämligen att berätta hur det är för dem själva och deras barn.
 
Man behöver liksom inte lyssna färdig, för - ja, man vet precis hur det är. Man kan fylla i resten själv. Och oj, en sån härlig förståelse man upplever mellan sig! Jaa, se där. Ni har också pottränat! Ni har också slutat med napp! Det är ju precis som vi, för ska ju snart göra det! 
 
Så man hinner svara liksom halvvägs, den andra nickar instämmande, ger en lite menande blick och avbryter strax innan man är klar; Jag vet preciiiiis hur det är! (För jag är också en mamma!). 
 
För det vet man ju, hur det är att Vara Förälder. Såååå många gemensamma nämnare. Alla, faktiskt, nästan. Väl. Ju. Eller?
 
 
Jag tror inte på det. Visst kan jag säga att jag vet hur det är att vara förälder. Jag är ju en. Hela tiden, för att vara exakt. Men jag vet hur det är att vara förälder till mitt barn. Eller mer precist; Jag vet hur det är för mig att vara förälder till mitt barn. Det är vad jag vet.
 
Säkert kan många föräldrar ha massor av gemensamma erfarenheter av föräldraskapet. Säkert kan det definitivt vara meningsfullt att utbyta erfarenheter med andra föräldrar. Men jag vill aldrig inbilla mig att jag vet precis hur någon annan har det, särskilt om jag inte ens har lyssnat färdigt, bara för att jag också är förälder. 
1 kommentar
Nat

Ååå, jag vet preciiiis vad du menar! Skojar bara ;) Bra skrivet, Puss.

Svar: Haha.. Ja, men jag tänker, att känna igen sig kan man ju väldigt gärna få göra... ;)
parentes