parentes

Idag är en stor dag, visade det sig. Den började med att vi gick upp och gjorde vanliga saker. Vi visste inte alls att det var något särskilt med den här dagen. 

 

Så, i eftermiddags, efter att jag hämtat Trollungen från förskolan, hände det som gör det här till en Stor Dag. Det där som vi har hoppats på, som vi länge inte vetat om det alls, någonsin skulle hända. De sista veckorna har vi börjat tro på det på alldeles riktigt, för även om hon har fegat så har vi sett att hon kan stå utan stöd. Det är bara de senaste dagarna som hon vågat i några fler sekunder itaget. 

 

Så idag, redan idag, kom dagen: Vårt lilltroll, 3 år och nio månader gammal, tog sina ungefär fem första steg. Och det är så fantastiskt så jag grinar.