Den här nya vardagen

Höst och jag har aldrig varit kompisar. Den gör mig trött och grinig. Även om den är fin. Även om jag tänder ljus. Till och med om jag äter choklad under tiden. 
 
Flytten är avklarad. Vi fick finfin hjälp med lastandet och plockandet, och svärmor såg till att alla fick småländsk älg till lunch. Lastbil och Volvo for norrut. Sen kom vi fram, och sen bodde vi här. Himla märkligt. 
 
Med avbrott för sjukor och sjukhusinläggning för somliga (pluspoäng till barnakuten och -avdelningen!) så är nu båda barnen inskolade i nya förskolan, jag har hittat till mitt nya jobb varje dag (och inte kört ihjäl någon på vägen) och packat upp ganska många lådor (även om en hel del återstår). Vi har någon slags målsättning att det ska vara någon slags ordning här till jul, ty då kommer hela Smålandsklanen på besök.
 
Idag har jag lyxen (?) att vara alldeles ensam hemma, eftersom jag är sjuk och alla andra friska. Träden är frostiga och snart faller mörkret. 
 
Det här huset är alldeles, alldeles underbart. Jag går fortfarande runt och förundras över att jag får bo här. 
 
 

Kommentera här: